Det totala överlämnandet.

Där allt utom nuet blir oviktigt.

Där uppmärksamheten bara räcker till att omfamna det som är just nu.

Där nuet exploderar i färger och former, ljud, smaker och dofter, i tusen nyanser som överväldigar, virvlar runt i en kaskad av upplevelser.

Och samtidigt är det som är jag, det som är allting och ingenting, fullkomligt stilla.

Som den gnistrande ytan på en stilla damm, där livets händelser syns som reflektioner i det spegelblanka.

Jag är den som sitter i vattnet och iakttar. Men jag är också vattnet. 

Det finns många färger av mig

Olika  nyanser av vem jag är 

Och till sist bara människa 

Med gudinnans stora kärlek i mitt hjärta 

Allomfattande 

Vilkorslös

Försonande 

kärlek till allt som är 

Och till sist bara människa 

I mitt hjärta 

Finns ett rum 

Utan väggar och tak 

Med plats för mig 

Plats för min själ, min bit av gudomligheten 

Där bor alla aspekter av min kärlek 

Vilkorslöst 

En gungstol strax bredvid brasan. Timmer stockarna är grå av ålder och vind

Med utsikt över oändligheten 

I anspråkstagen. I en virvel av intryck och uttryck. Lämnad att leta vägen hem. 

Hemma 

Här vilar mitt hjärta. Här föds nytt hopp. Här sover ambitionen. 

Tacksamt trampar jag jorden och andas in frihet. Ler mot mig själv. Hemma. 

Jag samlar de spridda fragmenten av mitt förstånd. 

Formar listor och översikter av borden och måsten. 

Överlämnat till andra bortom min kontroll. Mina försök till fullbordan, i någons ögonvrå. 

Så kan dörren stängas bakom mig och nycklar lämnas till vänliga mellanhänder. Framför mig det outforskade. Vidden av mig själv. 

Till de otröstliga

När skålen för länge sedan är tömd. När det inte finns mer att ge. När valet står mellan det ovissa. Då måste svaret sökas i mig. Trösten ord ska eka i mitt tomma  hjärta. Jag är. 

Insikt och utsikt

Nå, har du kommit till insikt? frågade hon 

Insikt - är det inte att stå utanför och se in i något?

Att nå en förståelse där utifrån tittande in?

Se den dolda avsikten

Men jag vill inte stå utanför och se in, jag vill kliva in och uppleva det som är.

Även om det är smärta, sorg, ensamhet och vanmakt, så finns där också kärlek, glädje och gemenskap. Där inne i livet. Dit vill jag kliva in. Och njuta av utsikten. 

Möte med livet

Sakta vänder sig livet om och betraktar mig. "Vem är du?" Undrar hon. "Vad vill du? Vart ska du?" "Jag vet inte" , svarar jag. "Vidare, framåt, ditåt" Jag pekar vagt mot den väg jag ser andra skynda fram på. Hennes blick är kärleksfull och hon är så vacker att jag måste stanna upp. Jag faller ner på knä framför henne och böjer mitt huvud i vördnad. Hon skrattar till. "Res dig - och svara mig: Hur kan du se mig passera förbi utan att vilja dansa med mig?" Hon omfamnar mig, kommer nära, och jag fylls av tacksamhet över att det ännu finns tid att dansa med livet.

Vardag

Min vardag

Det där vanliga

Rutiner och vanor

Avbrutna av nyfiket iakttagande av drömmar, planer och oro av små mirakler

- en blommas doft, ett leende

Passerande förbi i vardagen

Min vardag

Mitt liv

Kommentarer

Gripande liksom livet Ninna.