Dagbok
För en vecka sedan gick jag, medföljd av Cecilia, mitt ankare för dagen, in på Bröstmottagningen på Lund sjukhus. Ont anande var jag, efter att läkaren på mamografin vckan innan hade dels gjort ultraljud och biopsi oplanerat och på stående fot, och istället för det förväntade "den remitterande läkaren kontaktar dig med svar" fick jag en kallelse till nämnda bröstmottagningen. Anande oråd men ändå, till kropp och sinne fullt frisk, mitt i livet med en massa projekt, ideer och åtaganden på gång för vilka jag var helt oersättlig. Så satt jag där och såg den vänliga läkarens läppar röra sig medan jag i mitt sinne försökte sätta ihop orden JAG och CANCER i samma mening och få det begripligt. Vilket misslyckades. Nu har det gått en knapp vecka, och jag inser att detta är starten på ett nytt kapitel i boken om mitt liv. En ny resa, och denna blogg är ett sätt för mig att dels bearbeta och reflektera över det som sker i och kring mig, dels dela det med andra. Så välkomna att följa mig på denna resa. I bröstcancerns spår.
Senaste kommentaren
09.03 | 07:44
Jag läste3 o,m dig och verksamheten Fri från våld och blev intresserad. Jag har arbetat som psykolog på BUP-mottagningen på Rosengård i Malmö i hela min yrkesverksamhet Pensionär sen 10 år.
22.01 | 07:56
Tack för otroligt fin och nära text, så genuin och sökande, hur svårt det kan vara sann emot sig själv och att också släppa taget och tillåta en mjukhet emot sig själv och det oförutsägbara livet.
24.03 | 08:53
Jag vill bara säga jag blir berörd på flera plan av dina texter. Du skriver och beskriver livet så vackert 💖
02.12 | 13:23
Så fin text Ninna! Kom att tänka på en dikt av Bo Bergman "Flickan under nymånen" om än du skrev om "Kvinnan under fullmåne".